Omvårdnad tenta.

Ace your homework & exams now with Quizwiz!

Från individsyn till systemsyn.

Hälso- och sjukvård är en högriskbransch och jämförelser har gjorts mellan sjukvård och andra högriskindustrier, till exempel flygbranschen och kärnkraftsindustrin, som kommit längre i sitt säkerhetstänkande. Dock skiljer sig hälso- och sjukvård i många avseende från dessa branscher, inte minst genom att det i sjukvården finns en mångfald processer och utrustning som inte är lika automatiserade och standardiserade som i andra högriskbranscher. Utrustningen kan i vissa delar vara mindre avancerad än inom till exempel flyget, medan den interpersonella dynamiken (kommunikation, normer, attityder) är långt mer komplicerad - både psykologiskt och organisatoriskt - inom vården. En annan egenskap som skiljer hälso- och sjukvården från övriga riskbranscher är att riskerna i andra branscher ofta är kända och arbetsmomenten stabila, standardiserade och förutsägbara, vilket innebär att det är relativt enkelt att använda sig av automatiserade säkerhetsfunktioner som förebygger olyckor. Vissa specialister inom hälso- och sjukvård som personal inom anestesi, intensivvård och radiologi arbetar dock tämligen stabila och standardiserade processer och kan använda sig av jämförbara säkerhetsfunktioner. Andra grupper inom vården, till exempel sjuksköterskor inom kommunal vård och omsorg och allmänläkare, får till stor del lita på sin egen förmåga att förhindra att patienterna kommer till skada, vilket innebär många tillfällen till misstag. Uppfattningen om varför det sker misstag i vården har varierat över tid. Under många år tordde man sig ha löst problemet genom att identifiera den eller de individer som hade utlöst den negativa händelsen eller "gjort misstaget" och vidta dicsiplinära åtgärder mot dem. Detta synsätt har kommit stt kallas individsyn och kan sägas representera ett "syndabockstänkande". De individbaserade modellen betraktar (vanligtvis) misstag som uppkomna ur oberäkneliga mentala processer, och fel avhjälps genom att fokusera på individen genom att skuldbelägga, namnge, skapa skuldkänslor och omskola. Detta synsätt är bekvämt både ur juridisk synpunkt och ur abetsledningssynpunkt, då misstaget helt frikopplas från organisationens ansvar. Även sett ur politikernas och allmänhetens perspektiv finns det starka strömningar att det måste gå att utkräva ett individuellt ansvar vid misstag och olyckor. Men ur ett patientsäkerhetsperspektiv är detta synsätt inte acceptabelt. Systemsyn innebär en ökad insikt om att negativa händelser och tillbud oftast har bakomliggande orsaker som exempelvis brister i arbetsmiljö, rutiner, organisation, bemanning och kompetens, och att individerna i frontlinjen är utsatta för en kombination av bristfälliga skyddsmekanismer. Att undersöka och dra slutsatser av negativa händelser genom att analysera hur dessa skyddsmekanismer brustit och hur de kan stärkas så att händelsen inte upprepas anses vid ett systemperspektiv som viktigare än att straffa och skuldbelägga enskilda individer. För att undvika att händelser upprepas byggs olika barriärer in i organisationen eller vekrksamheten. En barriär har antingen till syfte att förhindra att en handling kan utföras på ett sådans sätt att allvarliga händelser inträffar, eller att reducera konsekvenser av en utförd handling. En barriär kan anta olika former, t.ex. fysiska/materiella, funktionella, symboliska eller immateriella och är beroende på form mer eller mindre effektiv. En fysisk/materiell barriär är något som fysiskt hindrar en handling från att bli utförd eller inträffa. Exempel på barriärer är byggnader, väggar och räcken.

Patientsäkerhetsarbete (Patientsäkerhet)

Arbete som syftar till patientsäkerhet genom att analysera, fastställa och undanröja orsaker till risker, tillbud och negativa händelser

Omvårdnadsmål.

Att definiera och fomulera syfte och mål för omvårdnaden är en förutsättninh för att kunna planera vilka omvårdnadsåtgärder som behövs, liksom för att sedan också kunna utvärdera om omvårdnadsåtgärderna har gett det resultat som förväntades. Om det saknas tydliga målbeskrivningar som omöjliggörs en uppföljning, i alla fall på ett mer systematiskt sätt. Det finns olika typer av mål och ofta skiljer man på huvudmål och delmål, och även på långsiktiga och kortsiktiga mål. Formuleringen kan också vara visionär, mer som inriktningsmål eller syften med vården, formulerade på en hög nivå, som något att sträva mot. Syften är mer övergripande, medan mål är konkreta beskrivningar av vad som ska vara uppfyllt vid en viss tidpunkt.

Platsens betydelse - olika institutionella ramar

Eftersom vård- och omsorgssystemet har genomgått en kraftig strukturomvandling under de senaste decennierna, har också omvårdnadens villkor förändrats. Vårdtiderna på sjukhus har förkortats avsevärt och allt fler människorvårdas i sina egna hem eller i särskilda boenden av olika slag. Därför har platsens betydelse för omvårdnaden blivit alltmer intressant och har i internationell omvårdnadsforskning särskilt uppmärksammats som ett viktigt ämne att studera. Ur ett omvårdnadsperspektiv innebär detta att människors upplevelse av hälsa, välbefinnande och omvårdnad sker i ett sammanhang där platsen har en meningsskapande betydelse. Därför bör människors upplevelse av omvårdnad och hälsa också sättas i relation till var omvårdnaden äger rum. Sambandet mellan platsen för omvårdnaden och hur vårdrelationen mellan patient/vårdtagare och vårdaren utvecklas har diskuterars av flera omvårdnadsforskare. Framförallt har man framför farhågor om att de arbetsformer som utvecklats på sjukhuset kan komma att överföras till den omvårdnad som bedrivs i människors privata hem.

Tillbud (Patientsäkerhet)

En "närapå händelse" där något inträffat men som inte medför några konsekvenser för patienten.

Avvikelse (Patientsäkerhet)

En inträffad oväntad händelse

Specifikt (SMART)

Mål bör vara så specifika som möjligt för att lättare kunna uppnås och även mätas. Är målet för vagt utgör det ingen tydlig vägledning för vad som förväntas uppnås. Målet "att återfå hälsa" är snarare en vision än ett mätbart mål. Ett tydligate mål skulle kunna vara "att klara personlig hygien och förflyttning självstänsigt" eller "äta självständigt".

Risk (Patientsäkerhet)

Möjlighet till att negativ händelse ska inträffa

Omvårdnadsteori.

Omvårdnadsteorier är olika former av kunskap som används som stöd i sjuksköterskans arbete. Teorierna började utvecklas på 1950-talet i USA, som en reaktion mot att sjuksköterskeyrket blivit allt mer medicinskt inriktat. I Sverige har omvårdnadsteorin gradvis fått en allt mer central plats i sjuksköterskeutbildningen, medan praktisk medicinsk kunskap nedtonats. Omvårdnadsteorierna kan delas in i flera typer: • Behovsteorier • Interaktionsteorier • Systemteorier • Utvecklingsteorier • Omsorgsteorier Gränserna mellan de definitioner olika teorier betecknas av är inte distinkt. Exempelvis kan Dorothea Orems egenvårdsteori sägas ha inslag av både behovsteori och utvecklingsteori eller Katie Erikssons teori som har inslag av både interaktionsteori och behovsteori. Behovsteorierna utgår från att omvårdnadens mål är att tillgodose mänskliga behov, interaktionsteorierna fokuserar på samspelet och den ömsesidiga relation som är grunden för omvårdnaden och systemteorierna menar att omvårdnaden försöker återskapa den balans som kan störas av sjukdom.

Bakomliggande orsak (Patientsäkerhet)

Orsak, oftast på systemnivå, som om den åtgärdas minskar risk.

Avvikelsehantering (Patientsäkerhet)

Rutiner för att identifiera, dokumentera och rapportera negativa händelser och tillbud samt för att fastställa och åtgärda orsaker, utvärdera åtgärdernas effekt och sammanställda och återföra erfarenheterna.

Patientsäkerhet (Patientsäkerhet)

Skydd mot vårdskada

Anmälan enligt lex Sarah.

enligt socialtjänstlagen (SOL) och lagstiftning om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har alla medarbetare som är verksamma inom omsorgen om äldre personer eller personer med funktionshinder anmälningsskyldighet om de uppmärksammar eller får kännedom om allvarliga missförhållanden eller övergrepp på en enskild individ. Detta kallas lex Sarah-anmälan och har funnits sedan 1999. Lex Sarah gäller även personal som tjänstgör inom privata företag som jobbar på uppdrag åt en kommun. Anmälan görs till den som bedriver verksamheten. Denne ska utreda och avhjälpa eller undanröja det rapporterade missförhållandet utan dröjsmål. Om missförhållandet är allvarligt som detta snarast anmälas till IVO. Sker en avvikelse inom den kommunala hälso- och sjukvården, där omvårdnadspersonal som är delegerad en arbetsuppgift är involverad, är det dock lex Maria-föreskriften som gäller. Omvårdnadspersonal räknas då som hälso- och sjukvårdspersonal.

vårdrelaterade infektioner

vårdrelaterade infektioner (VRI) hör till de vanligaste vårdskadorna och orsaker ett stort lidande för patienten. Vårdrelaterade infektioner är infektioner som drabbar patienter eller personal i samband med undersökningar, behandlingar eller vård inom hälso- och sjukvård och omsorg. Exempel på VRI är urinvägsinfektioner i samband med vård, postoperativa sårinfektioner och infektioner vid centrala venösa infarter. En vanlig uppskattning är att ca 10% av de patienter som vårdas inom akutsjukvård drabbas av en eller flera vårdrelaterade infektioner. Förekomsten av alltmer antibiotikaresistenta bakterier utgör ett stort hot mot patientsäkerheten och det är därför en stor utmaning för hälso- och sjukvården att motverka etablering och spridning av sådana smittämnen. Problemet med spridning av MRSA och VRE är internationellt mycket stort. BASALA HYGIEN RUTINER. Sprids vanligast via kontakt smitta eller indirekt kontakt t.ex. dörrhandtag.

Akademisering

Är en process som syftar till att utbildning i ett ämne leder fram till en akademisk examen vid en högskola eller universitet. Den högsta akademiska examen är en doktorsexamen.

Vårdens geografi.

Är ett begrepp som innefattar tre aspekter som är viktiga att ta hänsyn till ur ett omvårdnadsperspektiv: - platser har en speciell betydelse för människor - människors livshistoria påverkar hur de upplever en plats - platsen påverkar människors möjligheter och aktiviteter.

Särskilt boende.

Är ett gemensamt namn för flera boendeformer, som anpassats för exempelvis äldre med stort behov av omsorg. Dessa boendeformer ser olika ut i olika kommuner.

Omvårdnadsanamnes.

• Kontaktorsak • Hälsohistoria/vårderfarenhet • Pågående vård • Överkänslighet • Socialt • Levandsvanor

Råd som en sjuksköterska kan ge en patient:

- Fråga alltid om du har funderingar. Dina frågor är välkomna. Det är viktigt att du förstår vad du ska undersökas för. Acceptera bara de svar du förstår. Ta kontakt om du blivit lovad en återbesökstid, undersökningstid eller besked om provsvar. - Delta aktivt i alla beslut. Vården ska ske i samråd med dig. Kom ihåg att ta reda på hur behandlingen ska fortsätta när du kommer hem. - Lär känna din medicin. Ta reda på vad medicinen heter, vad den gör för nytta, hur länge och på vilket sätt du ska ta den. Fråga om biverkningar och om någon annan medicin, mat eller dryck kan påverka medicineringen negativt. - Ta med någon som stöd. Be en familjemedlem eller en vän du litar på att vara med vid besöket. Det kan vara till hjälp om flera hör vad som sägs. - Berätta dina vanor. Berätta för vårdpersonalen om dina vanor, t.ex. rökning, alkohol och motion. Berätta ärligt om vilka mediciner du tar, även naturläkemedel, om du är överkänslig mot något eller om du äter speciell kost. - Säg till om du känna smärta eller obehag. Det är viktigt att vårdpersonalen förstår dina symtom så de kan hjälpa dig på bästa sätt.

En organisation med hög säkerhetskultur kännetecknas av att den

- kan erkänna att fel kan inträffa i organisationen - har en miljö där medarbetare kan rapportera avvikelser och risker utan rädsla för att bli tillrättavisade eller straffade. - har ett utvecklat samarbete mellan olika nivåer, enheter och processer för att hitta lösningar på säkerhetsproblem - har särskilt avsatta resurser för säkerhetsarbete

Paradigm.

Används för att karakterisera en akademisk disciplin och omfattar samstämmighet om disciplinens kundkapsdomän, forskningsfokus, vilka forskningsmetoder som används, forskarens roll och andra aspekter som avgränsar disciplinen från andra discipliner.

Läkemedelshantering

Att hantera läkemedel är en av de vanligaste arbetsuppgifterna inom hälso- och sjukvård. Läkemedelshantering och läkemedelsrelaterade problem är en vanligaste riskerna i vården. Dessutom kan brister i läkemedelshanteringen få mycket allvarliga konsekvenser. Anledningen till nuvarande lex maria- bestämmelser var just läkemedelsförväxling (de hade fått kvicksilver istället för lokalbedövning). Läkemedelshantering omfattar ordinarion, iordningsställande, administrering, rekvisition och förvaring av läkemedel, och regleras i socialdtyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården. Samtliga delar i läkemedelshanteringen är viktiga och ett misstag i någon del kan få allvarliga konsekvenser för patienten vilket internationella vetenskapliga studier har belyst. Ett begrepp som ofta förekommer är adverse drug event (ADE). ADE innebär att en patient fått en skada som kan relateras till användande av läkemedel. Skadan kan vara relaterad till ett ordinations- eller administrationsfel, interaktion med andra läkemedel eller biverkningar av det aktuella läkemedlet.

Tidsbestämt (SMART).

Att tidsätta när målet ska nås är det absolut viktigaste kriteriet och väldigt vanligt att missa. Om det inte finns ett tidsperspektiv angivet så är det omöjligt att veta när målet förväntas vara uppnått. När förväntas man utvärdera om målet har uppnåtts - imorgon eller om en eller två veckor? Om tidsperspektivet är oklart blir utvärderingen oftast inte gjord alls. Det är därför vikigt att sätta både långsiktiga och kortsiktiga delmål med tydlig tidsram.

Omvårdnadsplanering.

Att utifrån en bedömning av patientens nuvarande hälsotillstånd planera omvårdnadsåtgärder i syfte att uppnå ett förväntat hälsotillstånd.

Negativ händelse. (Patientsäkerhet)

Avvikelse som medfört konsekvenser för patienter i större eller mindre omfattning; den negativa händelsen kan delas in i undvikbar skada (vårdskada) respektive icke-undvikbar skada (komplikation).

Begreppet diskurs och olika diskurser inom vården.

De begrepp, termer och kategoriseringar som människor använder har en särskild betydelse beroende på i vilken situation och vilket sammanhang de används - språket är "situerat" och representerar ett visst perspektiv. Man talar också om att vissa diskurser råder i olika sammanhang. Inom en institution förekommer vanligtvis en blandning av olika diskurser. De kan vara uttryck för ett visst vetenskapligt perspektiv -ibland kan t.ex. en medicinsk diskurs lysa igenom i ett samtal med en patient; i andra fall kännetecknas det av vårdvetenskapligt eller socialvetenskapligt präglade diskurser. När patienter och närstående deltar i samtalen förekommer ofta en diskursiv form som är formad av deras personliga sätt att förstå verkligheten ur sitt perspektiv. Andra kommunikationsmönster kan avslöja något om vårdsorganisationens uppbyggnad och målsättning, men det är också möjligt att upptäcka exempelvis etiska, genusrelaterade eller religiösa diskurser. En vanligt förekommande diskurs inom den moderna hälso- och sjukvården är präglad av ekonomiskt perspektiv.

De logiska sanningarna.

De logiska sanningarna är av helt annan karaktär än de empiriska. De har ingenting med iakttagelser av verkligheten att göra utan vada med vårt intellekt och vårt sätt att använda språket. Det är en empirisk sanning att en människa befinner sig på en viss plats. Men det är en logisk sanning att hon inte kan befinna sig på två platser samtidigt. Ett påstående som inte uppfyller logikens krav är otänkbart. Två plus två kan aldrig bli något annat än fyra. Något man måste vara särskilt uppmärksam på är självmotsägande påståenden. De logiska sanningarna kan visserligen förefalla självklara. Det går inte att äta kakan och ha den kvar. Vi vet säkert att det ingenstans i hela universum finns några fyrkantiga trianglar.

Deduktion.

Deduktion innebär att man drar en logisk slutsats som betraktas som giltig om den är logiskt sammanhängande. Däremot behöver den inte vara sann i den meningen att den överensstämmer med verkligheten. Såhär kan en deduktion se ut: Premiss: Alla människor är dödliga. Premiss: Jag är en människa. Slutsats: Alltså är jag dödlig. Deduktion är i formella logiska system, som satslogik och predikatlogik ett syntaktiskt begrepp, vilket betyder att det är möjligt att med slutledningsreglerna kontrollera följdriktigheten av deduktionen. Man behöver således inte känna till meningen av, utan endast relationer mellan, de ord som uppträder i premisser och slutsats. Metafysiska och kunskapsteoretiska resonemang har ofta en deduktiv karaktär. Argumentationen bygger vanligen på premisser, som antas vara självklara och slutledningsregler vilka oftast inte redovisas. Detta gäller för många av de stora namnen i filosofins historia som Leibniz, Spinoza, Kant, Hegel och Schopenhauer.

Omvårdnadsdiagnostik.

Den andra fasen i omvårdnadsprocessen, omvårdnadsdiagnostik, kan ses som ett förhållningssätt i mötet med patienten, en process där sjuksköterskan genom en systematisk ansats med hypotesgenerering försöker identifiera patientens hälsotillstånd. Data och information om patienten analyseras i syfte att pröva hypoteser och antaganden. Omvårdnadsdiagnsen är en beskriving av patientens hälsotillstånd som bör beakta såväl patientsens styrkor som svagheter. Valet av perspektiv påverkar också hur omvårdnaden gestaltas. De planerade omvårdnadsåtgärderna kommer med stor sannolikhet att skilja sig åt beroende på om de tydligt utgår från en analys av patientens egna resurser i syfte att stärka dessa eller utifrån identifiering av patientens funktionsnedsättning och problem.

Omvårdnadsplan.

Den andra och tredje fasen i omvårdnadsprocessen, omvårdnadsdiagnos och planering av mål och åtgärder, är de centrala delar som handlar om planering av omvårdnaden utifrån en bedömning av patientens nuvarande hälsotillstånd. Detta brukar sammantaget kallas för en omvårdnadsplan. De tre bärande delarna är omvårdnadsdiagnos, omvårdnadsmål och planerade omvårdnadsåtgärder. I en del beskrivningar av omvårdnadsprocessen har planering av mål och åtgärder delats upp i två separata faser för att synliggöra betydelsen av aktiviteten som en del i problemlösningen. Att formulera en omvårdnadsplan innebär att: • identifiera patientens behov av omvårdnad utifrån en analys av patientens behov, problem och egna resurser. • formulera analysen som en omvårdnadsdiagnos som grund för omvårdnadsåtgärder. • besluta om vilket det förväntade resultatet är av omvårdnaden, beskrivet som ett mål. • planera de omvårdnadsåtgärder som kan hjälpa patienten att uppnå det förväntade resultatet och formulera det som omvårdnadsordinationer. I dagligt tal brukar sjuksköterskor ibland kalla omvårdnadsplanen de upprättar för vårdplan, vilket kan vara lite vilseledande. På samma sätt används ibland termen vårdplanering för att benämna det som egentligen är en omvårdnadsplanering.

Olika sätt att dra slutsatser.

Det finns två olika sätt att dra slutsatser, genom induktion och deduktion. Induktion bygger på empiri och deduktion på logik. När de kombineras till den så kallade hypotetiskt-deduktiva metoden har man kommit fram till positivismens favoritmetod.

Rationalitetens oförutsedda konsekvenser.

Det hjälper inte hur rationellt människor än fattar sina beslut, besluten får ändå ofta oförutsedda konsekvenser. Vanligen beror det helt enkelt på att om många människor gör samma sak blir effekterna helt andra än om en enstaka människa gör något. - Om en åskådare på en av de främsta platserna av en fotbollsarena reser sig upp för att se bättre, måste den som står bakom också resa sig, den som står bakom honom osv. tills alla står upp. Ingen ser bättre, men alla får det obekvämare. - Den lilla idylliska byn är en perfekt plats för rekreation. Detta upptäcker fler och fler människor, och turisterna börjar strömma dit. Hotell efter hotell växer upp, och snart är lugnet borta, grönskan ersatt av betong, vatten förorenat, och de rikaste turisterna drar iväg mot nya oförstörda turistmål som i sin tur snart kommer bli fördärvade. - Bilen är ett utmärkt kommunikationsmedel så länge bara några få människor har tillgång till bil. Men när allt fler människor får möjlighet att skaffa bil, blir bilköerna allt längre, det tar allt längre tid att ta sig fram med bilen, det blir svårare att skaffa parkeringsplatser och avgaserna blir ett allt större problem.

Falsifiering och pseudovetenskap.

En konsekvens av Poppers falsifieringsprincip är att man inte utan vidare ska avfärda någon idé, hur orimlig den än förefaller. Den måste testas först. Detta gäller exempelvis sådant som brukar kallas pseudovetenskap - tron på astrologi, tankeöverföring, nära dödenupplevelser, besök av utomjordingar ect. Det som en gång verkade absurt kan senare bli etablerad kunskap. Det fanns en tid då välutbildade människor kunde argumentera för att radio och flygplan var orimligheter. Akupunktur ansågs i västlandet länge som psuedovetenskap, men är nu en allmänt accepterad metod för smärtlindring. Det är mycket möjligt att andra metoder kommer att gå samma väg. Astrologi strider mot all modern vetenskap. Den bygger på föreställningar från antiken, på den tiden man trodde att jorden var universums centrum. Men det hindrar inte att astrologin har testats - med för astrologin förödande resultat. S.k. Prekognition - tankeöverföring - strider också mot den moderna vetenskapen. Om tankeöverföring vore möjligt skulle det innebära att hela synen på den mänskliga hjärnan och dess funktion måste omprövas. Det skulle knnebära ett radikalt paradigmskifte. Men det hindrar inte att saken undersöks. Så har skett vid flera ansedda universitet, med minst sagt magert resultat. Det viktigaste skälet att inte tro på astrologi och prekognition är alltså inte att teorierna är orimliga utan att de förefaller vara falsifierade. Men falsifiering är som vi såg inte alltid 100% säkert. Vi konstaterade tidigare att alla sanningar är provisoriska. Att ett påstående strider mot etablerad forsking behöver alltså inte innebära att det är felaktigt. Men det kan kanske vara rimligt att det testas särskilt noggrant. Den som påstår sig ha sett ett flygande tefat får finna sig i att ifrågasättas, mer än den som säger sig ha sett ett mer konventionellt fortskaffningsmedel.

Patientens rättigheter.

En patient som känner sig felbehandlad eller illa bemött av sjukvårdspersonal eller omsorgspersonal har rätt till att anmäla detta och få sin sak prövad. Som första steg bör alltid patienten hänvisas till att ta kontakt med verksamhetschefen eller medicinskt ledningsansvarig inom det verksamhetsområde där patienten vårdats. De flesta synpunkter och klagomål på felaktigheter i vården från patienter kan och bör hanteras av berörda vårdgivare. Patienten ska alltid uppmanas att vara aktiv och delaktig i sin egen vård och behandling. På så sätt kan många missförstånd undvikas. Inkomna synpunkter och klagomål från patienter ska hanteras, dokumenteras och följas upp systematiskt. En patient som skadats av vården ska alltid bli omhändertagen på ett professionellt sätt. Patienter som blivit skadade av vården har befunnits ha följande önskemål: - att blir trodd och att någon lyssnar till deras historia. - att få en förklaring från vården på vad som hände - att få ett beklagande att det hände - att få veta att åtgärder vidtas för att förebygga liknande händelser. - att få ekonomisk kompensation. det finns dock tillfällen där kommunikationen mellan patienten och vårdgivare inte fungerat tillfredställande och patientens förtroende för den enhet som vårdat honom/henne brustit. I dessa fall finns möjligheter för patienterna att få lämna sina synpunkter, t.ex. till patientnämnden och IVO.

Paradigm och paradigmskifte.

Ett paradigm är inte något som finns ute i verkligheten. Det är ett sätt att uppfatta verkligheten på. Och ett paradigmskifte är ett sätt att ändra åsikt. Det finns, kan man säga, två sätt att byta åsikt. Det kan ske gradvis, och det kan ske i ett enda steg. Paradigmskifte är att ändra åsikt i ett steg. Säg att en person anser att mentalsjukdomar enbart beror på genetiska faktorer. Allteftersom hon sätter sig in i frågan inser hon att detta är ett alltför enkelt sätt att se på saken. Människors upplevelser, stress och trauman spelar också in. Så smånigom får hon en mer nyanserad syn på mentalsjukdomarnas orsaker. Detta är inte ett paradigmskifte. Men anta att en astronom på 1600-talet konfronteras med Copernicus syn på världsalltet. Han utgår från tidens normalvetenskap - att jorden är universums centrum. Han uppfattar anomalier i denna världsbild. Anomalierna blir allt fler, hans världsbild råkar i kris. Tillslut inser han att Copernicus har rätt och att jorden kretsar kring solen. Här går det inte att kompromissa. Antingen befinner sig jorden i centrum eller också solen. Hur skulle en mellanform se ut? Övergången till Copernicus världsbild är en revolution i sättet att tänka. Detta är ett paradigmskifte.

SMART.

Ett sätt att tänka är att använda de så kallade SMART-kriterierna, en metod som används som ledstjärna vid formulering av mål inom många olika sektorer i samhället. S (specifikt) - det ska tydligt anges vad som ska uppnås. M (mätbart) - det ska vara möjligt att följa upp med hjälp av resultatindikatorer eller liknande. A (accepterat) - det ska vara accepterat och uppfattas som relevant. R (realistiskt) - det ska vara möjligt att uppnå. T (tidsbestämt) - tidpunkten då målet ska vara uppnått ska anges.

Fallskador.

Fallskador har länge uppmärksammats som ett folkhälsoproblem och fallpreventivt arbete av olika slag pågår inom såväl kommuner som särskilda boenden och sjukhus. Trots allt bra preventivt arbete är fall den vanligaste orsaken till att äldre personer skadar sig och konsekvenserna av faller är ofta allvarliga. I sverige vårdas över 70 000 perosner per år på sjukhus för att de har fallit och årligen inträffar ca 18 000 höftfraktur. De direkta kostnaderna för kommuner och sjukvård för fallskador är nästan 5 miljarder kr. Skador i huvud och halskotpelare i samband med fall bland äldre har ökat. Fallskador är därför ett patientsäkerhetsproblem inom alla typer av vård och omsorg. Det finns en rad åtgärder som kan vidtas för att minska risken för fallskador och ett systematiskt och kontonuerligt fallpreventionsarbete är en förutsättning för att minska antalet perosner som skadas. För att avgöra om en patient har en förhöjd fallrisk kan så kallade fallriskbedömingar utföras på alla patienter som är 65+ och andrs vuxna som har neurolgiska eller kognitiva sjukdomstillstånd. En fallriskbedömning bör göras snarast möjligt i sambandmed inskrivning och utförs genom att fråga patienten, de närstående eller den tidigare vårdenheten om patienten har fallit någon gång under det senaste året. Dessutom bör personalen fråga sig om de tror att patienten kan komma att falla under sin vistelse på enheten om ingen förebyggande åtgärd sätts in. Om svaret är "ja" på båda frågorna så indikerar det att det finns en förhöjd fallrisk och utredning bör påföljas för att identifiera aktuella fallriskfaktorer för patienten. I en fallriskutredning, som bör baseras på en teambaserad undersökning och analys, finns en rad riskområden som ska uppmärksammas och bedömas, såsom sjundom, läkemedel, nutrition och syn. Alla fall som inträffar då en patient är under vård och behandling ska registreras som en avvikelse, dokumenteras i patientens journal och analyseras.

Fallskador.

Fallskador har länge uppmärksammats som ett folkhälsoproblem och fallpreventivt arbete av olika slag pågår inom såväl kommuner som särskilda boenden och sjukhus. Trots allt bra preventivt arbete är fall den vanligaste orsaken till att äldre personer skadar sig och konsekvenserna av fallet är ofta allvarliga. I Sverige vårdas över 70 000 personer per år på sjukhus för att de har fallit och årligen inträffar ca 18 000 höftfrakturer. Det finns en rad åtgärder som kan vidtas dör att minska risken för fallskador och ett systematiskt och kontinuerligt fallpreventionsarbete är en förutsättning för att minska antalet personer som skadas. Viktigt att göra en fallriskbedömning på alla över 65 samt vuxna med neurologiska eller kognitiva sjukdomstillstånd så snart som möjligt (senast ett dygn efter inskrivning).

Lagstiftning.

Flera olika föreskrifter och lagar beskriver hur patientsäkerhetsarbetet ska bedrivas inom en organisation. Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) anger att vård ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård genom att tillgodose patientens behov av kontinutitet och säkerhet. De föreskrifter som mer utryckligt beskriver ansvaret inom patientsäkerhetsområdet kommer senare.

Skydd/barriär (Patientsäkerhet)

Fubktion som förhindrar negativ händelse eller begränsar konsekvensen av en negativ händelse.

Språkets betydelse för den institutionella ramen.

För art institutionerna ska kunna genomföra sin uppgift på ett effektivt sätt, utformas alltså en verksamhet som är anpassad för just deras målsättning. Den institutionella ramen ligger då till grund för hur arbetssätt och rutiner utvecklas på arbetsplatsen, arbetssätt och rutiner som personalen sedan, som institutionella representanter, förväntas följa. Den institutionella ramen är inte uttalad, men kan upptäckas bland annat genom att studera hur människor kommunicerar med varandra. Intressanta frågor som kan avslöja vilket perspektiv som råder kan exempelvis röra vilket språkbruk som används inom verksamhet eller vilka ämnen som anses som relevanta eller intressanta att diskutera.

Teori, fenomen och begrepp.

För att förstå teori och teoribildning så måste man förstå vad fenomen och begrepp betyder. Enligt Kim (2010) återspeglar fenomen något som existerar i verkliga livet, t.ex. kärlek mellan människor. Fenomen är relativt stabila och vi använder olika sätt att komminucera fenomenens innebörd med varandra. När vi namnger ett fenomen så begreppsliggör vid det. Begreppet är således slutprodukten då vi kategoriserar och namnger ting, händelser och idéer.

Förförståelse

Förförståelse är ett begrepp som handlar om det forskaren själv tar med sig när han eller hon ska analysera ett material. Det handlar alltså om den kunskap och de erfarenheter en forskare har som kan påverka forskningsresultatet. För att få så hög grad av genomskinlighet som möjligt är det oftast önskvärt att en forskare i början av sin rapport redovisar sin egen förförståelse. Inom olika vetenskapliga discipliner skiftar dessutom synen på hur förförståelse ska användas: Vissa hävdar att man ska försöka undvika att bli påverkad av sin förförståelse medan man inom exempelvis hermeneutiken ser förförståelsen som en tillgång som underlättar tolkningen av materialet.

Ett sociokulturellt perspektiv.

Hur olika normer och värderingar utvecklad inom olika verksamheter kan förklaras ur ett sociokulturellt perspektiv. Det är ett synsätt som innebär att människan själv skapar den sociala verkligheten i samspel med andra. Språket är av avgörande betydelse i denna process. Med hjälp av språkliga begrepp, som utvecklas historiskt och i specifika sammanhang, uppfattar och ordnar människan verkligheten på ett för sammanhanget meningsfullt sätt. Genom språket kan företelser och händelser tolkas, benämns och återberättas. Med hjälp av språket som verktyg kan människor dela med sig av sina erfarenheter och kommunicera kunskaper av olika slag. Men språket är inte neutralt eller objektivt - orden är alltid laddade med en viss historisk överförd mening. En persons erfarenhet är därför inte helt subjektiv utan är påverkad av de inlärda, traditionella betydelser som redan finns invävda i språket.

Sen hypotetiskt-deduktiva metoden.

I den hypotetiskt-deduktiva metoden ställer man upp hypoteser, gissningar, som premisser. Sedan gör man en deduktiv slutledning, och till slut undersöker man om premisserna stämmer med verkligheten. På det sättet använder man sig av både empiri och logik. Exempel: Ignaz Semmelweis arbetade åren 1844-1848 som läkare på en av de två förlossningsavdelningarna på ett stort sjukhus i Wein. Han noterade att dödligheten i barnsängsfeber på hans avdelning var betydligt högre än på den andra avdelningen och beslöt sig för att ta reda på orsaken. Om han lyckades med detta kunda han också förklara orsaken till barnsängsfeber och skapa möjligheter att bekämpa den. Det var alltså ett viktigt problem. Semmelweis nöjde sig inhe med en enda hypotes utan undersökta alla han kunde komma på (9 st). 1. Atmosfärsik påverkan. 2. Överbefolkning på avdelningen. 3. Dålig diet. 4. Dålig vård. 5. Hårdhänta undersökningar av kvinnorna. 6. Psykologiska förklaringar. 7. Felaktiga födelseställning. 8. Överförande av "likstoff" från döda människor. 9. "Förruttnelseprodukter" från levande eller döda människor. Semmelweis började med att försöka falsifiera (visa att de var falska) så många av hypoteserna som möjligt.

Karl Poppers teori om falsifiering.

I fallet Semmelweis gick det lätt att visa att några hypoteser inte stämde. Skillnaden i dödlighet mellan de båda förlossningsavdelningarna kunde inte bero på maten eller luften, eftersom kvinnorna andades samma luft och åt samma slags mat. Inte heller kunde skillnaden bero på att prästen skrämde kvinnorna, eftersom dödligheten inte gick nef när prästen höll sig borta från avdelningen. Detta gick att visa på deduktiv väg med enkla och handfasta premisser som grund. När det däremot gällde att bevisa vilken som var den verkliga orsaken blev det svårare och osäkrare. Sådana erfarenheter har inspirerat den österrikisk-brittiske filosofen Karl Popper att försöka lösa relativitetsproblemet på sitt eget sätt. Enligt hans sätt att resonera kan vi aldrig vara säkra på om en hypotes är sann, vi kan inte varifiera den. Däremot kan vi visa om den är falsk, vi kan falsifiera den. Därför bör vi försöka formulera så många hypoteser som möjligt, ju djävare och osannolikare, desto bättre. Sedan ska vi kritisera våra hypoteser så hårt vi kan och göra allt för att falsifiera dem. Om vi misslyckas med att falsifiera någon hypotes utnämner vi den till provisorisk sanning. Vi är med andra ord hela tiden medvetna om att den någon gång i framtiden kan komma att falsifieras. Semmelweis undersökning är ett mönsterexempel på Poppers metod. Han testade alla hypoteser han kunde komma på och fick kvar en. Men Popper insisterar på att man aldrig kan bevisa att någon hypoted är sann. Inga empiriska sanningar är 100% säkra.

Omvårdnadsåtgärder och ordinationer.

I sin yrkesutövning är sjuksköterskan aktiv inom olika kunskapsområden och utför ofta åtgärder som ordineras av någon annan profession, t.ex. läkare, sjukgymnaster eller arbetsterapeuter. Sådana åtgärder kallas beroende åtgärder eftersom de initieras av någon annan. Åtgärder som initieras utifrån sjuksköterskans eget ansvarsområde kallas oberoende åtgärder, eller ibland för självständiga åtgärder. Omvårdnadsåtgärder syftar till att främja eller bibehålla hälsa, förebygga ohälsa eller sjukdom, eller att stärka personens välbefinnande. I omvårdnadsprocessen görs en skillnad mellan planerade och genomförda åtgärder. En planerad åtgärd kan också benämnas ordination, vilket kommer från latinets ordinatio som betyder förordnande.

Empiriska kunskapen.

Iakttagelserna, den empiriska kundkapen, är den kunskap vi får genom våra fem sinnen. Det är med hjälp av den vi bestämmer vad som är fakta. Det innebär inte att en positivist tror på allt han eller hon ser eller hör. Positivismen har en kritisk grundställning till världen omkring sig. En sann positivist som ser en rymdfarkost med små gröna gubbar, utgår inte från att det är en synvilla. Positivisten undersöker fenomenet, granskar alla omständigheter kring iakttagelsen och tar sedan ställning till om det kan vara frågan om ett besök från yttre rymden eller ej. En av positivismens hjältar är Galileo Galilei. Enligt anekdoten förevisade han det nyligen uppfunna teleskopet för några av kyrkans män. Han riktade sin kikare mot månen och iakttog dess skrovliga yta. Men de lärda männen som har läst sin Aristoteles visste att månens yta är slät, därför vägrade de ens titta i teleskopet. Man kan inte vara helt säker på att en empirisk sanning verkligen är sann. De fem sinnena sviker en, man kan bli lurad, man kan hallucinera, det finns många sätt att ta miste på. Empiriska påstående kan vara osannolika, men de är tänkbara, hur absurda de än är.

Induktion.

Induktion innebär att man drar allmänna, generella slutsatser utifrån empiriska fakta. Induktion förutsätter alltså kvantifiering. Exempel på induktion: Premiss: alla människor vi känner genlm hela världshistorien har dött. Slutsats: alltså är alla människor, inklusive mig själv, dödliga. Om du inte tycker att slutledningarna är övertygande så har du alldeles rätt. För att kunna veta hur tillförlitlig en induktiv undersökning är måste man känna till hur den har utförts. Ett område där man använder induktiva metoder är testing av läkemedel. Testningen går givetvis ut på att undersöka om läkemedlet i fråga är effektivt. Vid induktion kan man alltså komma fram till större eller mindre sannolikhet - verifiering - men man kan aldrig uppnå 100% visshet.

Språkbrukets konsekvenser.

Inom en institution, t.ex. sjukhus, kan vissa diskurser vara mer dominerande än andra och detta har konsekvenser för dem de berör, både patienter, nästående och vårdpersonal av olika kategorier. Diskurserna påverkar inte bara hur människor uppfattar sin omvärld, utan också hur de väljer att handla. Genom språker kan människor påverka varandra på olika sätt. Man kan argumentera för en viss "sanning" och betona vissa aspekter i en fråga, vilket påverkar andra att handla på ett visst sätt. Kan uttryckas som att språk är konstitutivt - saker och människor framställs på olika sätt med hjälp av språket. Synen på människor och olika företeelser kan därför komma att befästas på ett oreflekterat sätt. Genom att studera hur människor använder språket i olika sociala verksamheter, kan man få kunskap om hur kommunikation och språk bidrar till hur människor uppfattas och uppfattar sig själva och sin omvärld samt om hur sociala relationer och strukturer skapas.

Profession.

Karakteriseras av utbildning på universitetsnivå som leder till en akademisk examen och eventuellt legitimation; yrket är till nytta för samhället, yrket utövas självständigt och det pågår forskning inom ämnesområdet.

Kliniskt beslutsfattande.

Kliniskt beslut ligger alltid till grund för den vård och omvårdnad som ges. Även om beslutet inge har skett på ett explicit medvetet plan utan kanske mer intuitivt, så finns bedömningarna och beslutet där. Sjuksköterskan behöver vara en kritiskt tänkande praktiker. De kliniska beslut som en sjuksköterska fattar är direkt avgörande för vilka omvårdnadsåtgärder som används och med vilket syfte det görs, och som en konsekvens av det, även avgörande för vårdens resultat och kvalitet. Beslutsfattande kan indelas i bedömning och beslut. Bedömning har definierats som "värdering av alternativ" och beslut som "välja mellan alternativ". Värdering av alternativ innebär en integrering av information kring aspekter om person, sak och situation som resulterar i en samlad bedömning. Välja mellan alternativ innebär att utifrån en kunskapsbas aktivt välja vilken behandlingsåtgärd eller vilket förhållningssätt som ska användas

Vårdskada (Patientsäkerhet)

Lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården.

Trycksår

Mer än var femte patient som vårdas på sjukhus får trycksår av lättare eller allvarligare typ. Trycksår är en skada till följd av sjukdom, vård och behandling och kan många gånger undvikas genom ett aktivt trycksårspreventivt arbete. En patient med trycksår orsakas ett stort lidande både fysiskt, mentalt, emotionellt och socialt. Det finns ett stort antal riskfaktorer som i kombination med tryckeller friktion, eller båda dessa faktorer, avgör om patienten får trycksår (IHI, 2006). Riskbedömingsskalor, t.ex. den modifierade Nortonskalan för trycksår, är ett hjälpmedel som kan användas för att identifiera riskpatienter. Flera internationella klinska riktlinjer rekommenderar att riskbedömingsskalor ska användas tillsammans med klinisk bedömning och att bedömning ska göras i direkt anslutning till att patienten kommer till sjukhus, äldreboende eller motsvarande samt att bedömningen upprepas kontinuerligt under vårdtiden. Förutom bedömning av trycksårsrisk ska inspektion av huden, tryckavslastning och uppföljning av närings- och vätskebehov utföras. Alla trycksår som uppkommer under vårdtiden ska dokumenteras. Det gäller även riskbedömning, hudinspektion, förebyggande åtgärder och resultat. Denna dokumentation är en förutsättning för att kunna kvalitetsäkra åtgärderna och på så sätt kunna förbättra patientsäkerheten.

Klassifikation och terminologi.

Människan har alltid delat in föremål och fenomen i sin omgivning i grupper och klasser som ett sätt att få en struktur som skapar ordning och reda i livet. Sådan strukturering hjälper människor att hantera informationen och även att komma åt den när den behövs. Det kanske mest kända klassifikationssystemet är Carl von Linnés indelning av växtriket på 1700-talet. Begrepp finns bara i tankevärlden; de är mentala föreställningar av företeelser som vi kan påvisa eller uppfatta. För att kunna kommunicera om dessa mentala föreställningar måste vi ge dem benämningar. Inom vård och omsorg används många fackspråkliga ord eller uttryck för ett begrepp. Dessa kallas för termer, som då är en språklig representation av ett begrepp. Hierarkiska system av termer bildar klassifikationer och terminologier som kan användas för att komminucera, t.ex. i en elektronisk patientjournal.

Accepterat (SMART).

Målet behöver vara accepterat, det vill säga det behöver vara något som patienten själv vill uppnå, något som åtråvärt och önskvärt. Om inte patienten själv vill uppnå det förväntade tillståndet så minskas chanserna att målet kommer att uppnås. Det finns givetvis situationer när inte patienten själv kan ta aktiv del i sin egen vård, men i möjligaste mån bör patientens önskemål styra det förväntade resultatet.

Mätbart (SMART).

Målet behöver vara mätbart, annars är det inte möjligt att utvärdera om målet har nåtts eller inte. En bedömning av hur man kan följa upp måluppfyllelsen behöver göras redan när målet formuleras, och det kan ibland vara klokt att uppföljningsmetoden också framgår av själva formuleringen. Om målet för omvårdnaden är formulerat "smärta mindre än 3 på VAS-skalan", så innehåller målformuleringen också en vägledning om vilket utfallsmått som ska användas: smärtskattning enligt VAS (visuell analog skala). Om målet istället var formulerat "ingen smärta" eller "hanterbar smärta" så lämnar det öppet för olika uppföljningsmetoder. Det kan göras med hjälp av smärtskattning enligt VAS, men skulle också kunna utvärderas på andra sätt.

Realistiskt (SMART).

Målet behöver vara realistiskt, det vill säga möjligt att uppnå. Det innebär att det inte får vara så högt ställt att det i praktiken är omöjligt att nå dit - då kan målet nästan bli kontraproduktivt och verka hämmande på motivationen att förbättra hälsosituationen. Målet får inte heller vara för lågt satt, till exempel så att det uppnås oavsett vad som sker. Då utgör det ingen utmaning och blir ingen samlande kraft för vad som ska uppnås i omvårdnanden.

Vad är rationalitet?

När man gör en ändamålsförklaring är det en bra utgångspunkt att tänka i termer av rationalitet. Ordet "rationell" betyder "förnuftig", men härär det frågan om en speciell sorts förnuftighet som bör skiljas från "vettighet", "rimlighet" och andra vardagsord. Det är viktigt att konstatera att det inte finns någon rationalitet i största allmänhet. Ett beslut är rationellt bara i relation till: - Vilken målsättning man har, vilket i sin tur beror på vilka värderingar man utgår från. - Vilka kunskaper man har, alltså vilken verklighetsuppfattning man bygger på. Att vara rationell är att utifrån de kunskaper man har välja medel som säkrast leder till det mål man vill uppnå.

Vad är en institutionell ram.

När vi talar om sjukvård tänker vi ofta på den vård som bedrivs på sjukhus. Men sjukvård bedrivs inte bara på sjukhus idag. Faktum är att den största delen av vården och omsorgen sker i särskilda boenden eller i människors egna hem. Att sjukhus är en institution är de flesta säkert överens om. Men oavsett var vården bedrivs är det viktigt att som sjuksköterska fundera över om, och i så fall i vilken grad, mötet ned patienten påverkas av underförstådda institutionella normer och värderingar. Ordet institution används ofta i vardagligt tal och förknippas ibland helt enkelt med en byggnad, som till exempel ett fängelse eller ett sjukhus. Genom historien har människor utvecklat olika institutioner som ska försäkra medborgarna om att olika typer av tjänster finns tillgängliga, exempelvis utbildning, rättsskipning och fungerande transportmedel. Alla samhällsinstitutioner har alltså ett medborgaruppdrag och i hälso- och sjukvårdens fall är huvudmålet att tillgodose befolkningens behov av vård på lika villkor (hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763))

Riskanalys

Om det kan förutse att något kan inträffa som kan skada en patient, så har man upptäckt en risk, dvs möjlighet att en negativ händelse kan inträffa. En riskanalys syftar till att finna orsaker till risker och att föreslå förebyggande åtgärder som kan eliminera, minska eller kontrollera orsakerna så att risken inte kan leda till att en oväntad händelse/avvikelse inträffar. En riskanalys utförs på en arbetsprocess eller rutin, antingen en befintlig, exempelvis läkemedelsordination, eller då en förändring planeras, t.ex. när ny utrustning eller nya metoder ska införas som kan påverka patientens säkerhet. Med fördel kan riskanalys införas om det finns frekventa iakttagelser och mindre allvarliga tillbud inom en specifik arbetsprocess. En riskanalys kan utföras på lokal verksamhetsnivå, t.ex. inom ett boende eller på avdelning, och på övergripande nivå, t.ex. ett sjukhus eller landsting. Arbetsgången och metodiken vid en riskanalys likar till stor del den vid en händelseanalys. Riskanalysen initieras av någon i chefsbefattning som ger uppdraget för genomförande till en utbildad analysledare som med hjälp av ett analysteam sedan utför analysen. Analysteamet ska innehålla representanter från samtliga yrkeskategorier som berörs av arbetsprocessen eller förändringen.

Händelseanalys

Om en allvarlig händelse har inträffat, som exempelvis lett till att en patient skadats eller kunde ha skadats allvarligt, bör en händelseanalys utföras. Händelseanalysen ska ge svar på följande frågor: - Vad har hänt? - Varför har det hänt? - Hur förhindras en upprepning av händelsen? En händelseanalys är en omfattande analys som syftar till att upptäcka organisatoriska brister inom t.ex. områdena information och kommunikation, teknik, utbildning och kompetens, omgivning eller rutiner och riktlinjer. En händelseanalys syftar inte till att besvara frågan om "vem eller vika som gjorde det". En händelseanalys initieras av någon i chefsbefattning som ger uppdraget till en utbildad analysledare som med hjälp av analysteam utför analysen. Analysteamet samlar information kring händelsen genom bland anat patientjournal, rutinbeskrivningar och användarhandledningar samt genom att intervjua involverade. Händelsen rekonstrueras och bakomliggande orsaker identifieras. Till de identifierade orsakerna utarbetas åtgärdsförslag. Analysen överlämnas sedan till ansvarig uppdragsgivare som beslutar om vilka av de föreslagna åtgärderna som ska vidtas.

Patientförsäkringen

Om en patient skadas i samband med vård i Sverige har hon eller han i vissa fall rätt till ekonomisk ersättning enligt patientskadelagen (SFS 1996:799). Varje vårdgivare har en skyldighet att ha en försäkring som täcker sådan ersättning. Men vårdgivare menas statlig myndighet, landsting, kommun samt enskild utövare som bedriver vård. Patientskadeersättning utgår gör skador som är orsakade av undersökningar, vård, behandling eller liknande åtgärder. Ersättning kan också utgå om en patient blivit smittad i samband med vård och behandling, gått en felaktig diagnos eller blivit skadad på grund av ett fel på en medicinsk-teknisk produkt som använts. För att få ekonomisk ersättning ska skadan ha varit undvika vilket avgörs av sakkunniga experter inom olika specialiteter. Ersättning lämnas exempelvis inte om en infektion "skäligen anses måste tålas" eller om skadan är en följd av behandling av sjukdom som utan denna behandling är livshotande eller kan leda till svår invaliditet. En patient som anser sig blivit skadad måste anmäla detta inom 3 år från det han eller hon fått kännedom om skadan och senast 10 år från den tidpunkt skadan inträffade.

Disciplin

Omfattar det innehåll och de processer som disciplinens medlemmar är involverade i, samt teorier som utvecklas och forskningsresultat som produceras.

Individuell omvårdnad.

Omvårdnad utifrån personens unika hälsosituation, där vårdaren visar intresse för och arbetar utifrån patientens egna upplevelse av hälsa, sjukdom och behov.

Omvårdnadsperspektiv.

Omvårdnad är både en proffesion, det vill säga ett yrkesområde, och en akademiskt ämne som utgörs av vetenskapliga, erfarenhetsbaserade, estetiska och etiska kunskaper. Meleis menar att trots att termen omvårdnad används på olika sätt så har disciplinen genrellt fyra utmärkande drag som tillsammans bildar ett världsomspännande omvårdnadsperspektiv: humanvetenskapligt fokus, praktisk inriktning, omsorgstradition samt hälsoorientering. Ett perspektiv kan enkelt definieras som de linser genom vilka vi betraktar världen. Perspektivet reflekterar kunskapsområdets kultur, utbildning, yrkesrelaterade erfarenheter och värderingar.

Omvårdnadens praktiska inriktning.

Omvårdnadens praktiska inriktning innebär att omvårdnadsdisciplinen har en central uppgift i att uveckla kunskap i relation till alla de verksamheter där omvårdnad bedrivs. Målet för kundkapsutvecklingen är att förstå människors omvårdnadsbehov och att ta reda på hur dessa behov bäst kan mötas. Inom disciplinen finns ett intresse av: • stärka professionen med kunskaper som är betydelsefulla i den praktiska omvårdnaden av patienter. • stärka professionen till att öka patienters välbefinnande och därigenom minska deras sårbarhet inför eventuella hot mot hälsan. • stärka patienter med kunskaper om hälsa och ohälsa för att understödja deras egenvård samt öka deras resurser för att hantera olika symtom och livsprocesser. • stödja och främja aktiviteter inde informella nätverk (familjer och vänner) som är involverade i patienters vård.

Datainsamling.

Omvårdnadsprocessens första fas omfattar insamling av data om patientens hälsotillstånd. Informationen är viktig som underlag för bedömning av hälsotillståndet och utgör en grund för planering av omvårdnadsåtgärder. Datainsamligen behövs också för att kunna jämföra hälsotillståndet över tid och utvärdera om de omvårdnadsåtgärder som genomförs har avsedd effekt på patientens hälsotillstånd, om de leder till försämring. Informationen används också för kommunikation kring patientens vård och omvårdnad, både inom teamet och mellan vårdgivare. Sjuksköterskor insamlar vanligtvis mycket data som grund för de medicinska beslut som sker i vården, men behovet av information som grund för de egna omvårdnadsbesluten behöver beaktas i än högre grad. Beslut om omvårdnad kan aldrig bli bättre än det underlag som finns och sjuksköterskor behöver data som är informativa, trovärdiga, innehållsrika, åtkomliga och identifierade i rätt tid. Att samla data som grund för att "lära känna" patienten är en viktig arbetsuppgift i sig som behöver ges utrymme för att kunna genomföras på ett systematiskt och samtidigt etiskt sätt. Sjuksköterskan söker information via olika källor, till exempel genom intervju med patienten, kroppsundersökningar eller genom att ta del av journalhandlingar och andra yrkesgruppers bedömingar. Sjuksköterskans kommunikationsfärdigheter och förmåga att etablera en förtroendefull relation med patienten är en väsentlig förutsättning för att kunna få ta del av patientens perspektiv på sin hälsosituation.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO)

Patienter och närstående kan också lämna sina klagomål på vården direkt till IVO som är en statlig myndighet. IVO utreder ärendet och återför analysens resultat till berörd organisation samt anmälare. Utredningen fokuserar inte enbart på hälso- och sjukvårdspersonalens agerande utan också på brister som kan återfinnas inom organisationen. Tyngdpunkten ligger framförallt på att bedöma om något blev fel och i sådana fall varför. Utredningen bedömer också vad som är viktigt att åtgärda för att inte damma händelse ska ske igen. Om det i utredningen visar sig att någon personal visat sig klart olämplig i sitt yrke, görs en särskild utredning om det. Den utredningen kan bland annat leda till att IVO ansöker om att återkalla personalens legitimation.

Patientnämnden

Patientnämnden är en fristående, opartisk insats dit patienter kan vända sig med frågor som rör all offentligt finansierad hälso- och sjukvård (landsting, privat, kommun), landstingets tandvård, privata tandhygienister, handikapp- och habiliteringsverksamhet. Nämndens verksamhet regleras i svensk författningssamling i lagen om patientnämndsverksamheten m.m. Patientnämndens uppgifter är att hjälpa patienter och närstående när de inte lyckas lösa problem som uppstått i kontakten med hälso- och sjukvården, bland annat genom att förmedla kontakter med myndigheter eller annan instans. Nämnden har inga disciplinära befogenheter och gör inga egna medicinska bedömningar utan arbetar som en rådgivande instans. En patientnämnd ska enligt lag finnas inom varje landsting.

God vård är säker vård.

Patientsäkerhet är att skydda patienten mot vårdskada. En vårdskada kan drabba en person som är under vård och behandling och är utlöst av omständigheter inom vården. En vårdskada är resultatet eller konsekvensen av en så kallad negativ händelse och är undvikbar, det vill säga om omständigheterna hade varit annorlunda kunde vårdskadan ha förhindrats. Exempel på vårdskador är läkemedelsmisstag (fel preparat, dos eller tidpunkt), försenade eller felaktiga diagnos och behandlingar, vårdrelaterade infektioner och fallskador, samt bristande omvårdnad (som t.ex. lett till trycksår). Grunden för allt patientsäkerhetsarbete är en god kännedom om organisationens risker och en medvetenhet om systemets brister. Detta uppnås genom ett aktivt patientsäkhetsarbete som bland annat inkluderat en fungerande avvikelsehantering, systematiska analyser av allvarliga inträffade händelser, förebyggande riskanalyser och en god säkerhetskultur.

Patientsäkerhetslagen

Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) trädde i kraft 1 Januari 2011 och gäller för alla vårdgivare, både landsting och kommuner, som bedriver hälso- och sjukvård. All hälso- och sjukvårdspersonal, såväl som legitimerad som olegitimerad som medverkar vid vårdgivares skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete, vilket bland annat innebär att utreda händelser i verksamheten som medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada, att ge patienter och närstående information om inträffade vårdskador samt att rapportera legitimerad personal som bedöms utgöra en fara för patientsäkerheten.

Positivismen.

Positivism, benämning på olika filosofiska riktningar som strävat efter att grunda tänkandet på "fakta", det vill säga kunskap som baseras på sinneserfarenhet. Enligt positivismen har vi människor två källor till kunskap: - det vi kan iaktta med våra sinnen - det vi kan räkna ut med vår logik.

Rationalitet och moral.

Rationalitet kan kombineras med vilka värderingar som helst och att rationalitet därför inte har något med motal att göra. Men det kan faktiskt hända att det är rationellt att vara moralisk. Detta illustreras av det tankeexperiment som kallas "fångarnas dilemma": I diktaturstaten Ruritanien har två motståndsmän arresterats och placerats i var sin cell utan möjlighet till kontakt med varandra. Myndigheterna har inga bevis mot dem, bara misstankar. De båda männen har i förväg kommit överens om att inte erkänna. Rättsordningen i landet är tämligen godtycklig. Principen är att den som inte erkänner och som inte heller pekas ut av någon av sina kamrater får sitta i fängelse i två år på bara misstanken. Den som sviker och pekar ut en kamrat belönas med ett lindrigt straff, ett år. Den utpekade får då ett långt straff, tio år. Men om två fångar pekar ut varandra får båda ett medellångt straff, fem år. Vi tänker oss tre scenarier: - Båda fångarna är osolidariska egoister som erkänner och förråder sina kamrat. De får då fem års fängelse var. Sammanlagt utdöms alltså tio års fängelse. - En av fångarna är solidarisk och tiger, men den andre erkänner och förråder sin kamrat. Svikaren kommer då undan med ett års fängelse, medan kamraten döms till tio år. Sammanlagt utdöms alltså elva års fängelse. - Båda fångarna är solidariska. Ingen av dem förråder den andre. I det fallet döms båda till två års fängelse var. Sammanlagt utdöms alltså bara fyra års fängelse. Detta innbär att om man i den grupp som de båda fångarna tillhör lever efter den värderingen att man aldrig någonsin sviker en kamrat, då tjänar alla på det. Exemplet med fångarna illustrerar grunden för all samhällsmoral. Ett samhälle som enbart består av rationellt kalkylerande egoister hamnar i stora svårigheter.

Sekretess och tystnadsplikt

Sekretess och tystnadsplikt betyder att personal inte får röja uppgifter om vad han eller hon i sin verksamhet får veta om en enskild patients hälsa, sjukdom eller personliga förhållande, till annan obehörig person. Regeln om tystnadsplikt finns för att värna patienters integritet och är en viktig förutsättning för att patienter ska kunna känna trygghet och för att de ska kunna lita på vårdpersonalen. Inom vården handlar det inte enbart om donumenterade uppgifter om patienter utan även om alla andra uppgifter som är av personlig art. Uppgifter får normalt inte lämnas mellan olika myndigheter eller mellan olika självständiga verksamhetsgrenar inom myndigheter utan vårdtagarens samtycke. Sekretess och tystnadsplikt gäller för anla medarbetare inom vården, såväl de som delar direkt i patientens vård som de har som administrativt eller med teknisk utrustning. Då en anställning eller ett uppdrag upphör gäller fortfarande tystnadsplikten. Tystnadsplikt gäller även studenten som har sin praktik i hälso- och sjukvården och de som utför uppdrag (t.ex. tolkar). Om patienten vill så har han eller hon rätt att ta del av sin egen information och sin egen journal. Det är endast i undatagsfall som sekretess gäller i förhållande till vårdgivare. Tystnadsplikten regleras i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Om någon lämnar ut uppgifter som omfattas av sekretess kan denne åtalas och dömas för brott mot tystnadsplikt enligt brottsbalken som ingår i svensk författningssamling.

Omvårdnadsprocessen.

Sjuksköterskors vårdarbete vägleds av en intention och vilja att göra gott för patienten, att bistå med det som är välgörande och främjar hälsa för just den personen. Individuell omvårdnad har diskuterats i Sverige sedan 1970-talet och är förutsättningen för att känna patienten.

Vårdgivare (Patientsäkerhet)

Statlig myndighet, landsting och kommunen i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen ansvarar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård.

Ledningssystem (Patientsäkerhet)

System för att fastställda principer för ledning av verksamheten

Händelseanalys (Patientsäkerhet)

Systematisk identifiering av orsaker till negativ händelse och tillbud.

Riskanalys (Patientsäkerhet)

Systematisk identifiering och bedömning av risker i ett visst sammanhang

Omvårdnadsprocess.

Systematisk problemlösningsmodell med syfte att individualisera omvårdnaden.

Omvårdnadens humanvetenskapliga fokus.

Under 1970-talet började man inom omvårdnadsdisciplinen att förstå och beskriva människan som mer än summan av alla kroppsdelar - en helhet - vilket är ett utmärkande drag för en humanvetenskap. Omvårdnad som vetenskaplig disciplin är specifikt engagerad i människors erfarenheter av hälsa och sjukdom under hela livscykeln. Dessa erfarenheter påverkas av historia, politik, sociala förhållanden och kultur. För att ytterligare klargöra detta kan sägas att omvårdnad är engagerad i människors liv. Att omvårdnad beskrivs som en humanvetenskap innebär att sjuksköterskans kunskapsområde utvidgas till att omfatta mer än de medicinska kunskapen. Det kan sägas att två olika perspektiv - eller paradigm - framträder, vilket kan synliggöras i forskning som bedrivs av sjuksköterskor. Det humanvetenskapliga perspektivet fokuserar i huvudsak på frågor som syftar till förståelse för den enskilda patientens upplevelser av exempelvis sina omvårdnadsbehov, medan det medicinska perspektivet i huvudsak fokuserar på sjukdom och behandling.

Utvärdering av omvårdnad.

Utvärdering av omvårdnad sätter fokus på säkerhet och kvalitet i vården och omvårdnaden och det är väsentligt att sjuksköterskor bidrar med information för att följa både kvaltitet och kostnader inom vården. Utvärderingar inom hälso- och sjukvården sker på flera nivåer som ett led i ett pågående kvalitetsarbete, både på en individuell patientnivå och på en organisatorisk nivå. Utvärdering av omvårdnad behövs av flera orsaker: dels för att värdera om de omvårdnadsinsatser som görs är de bäst lämpade för den individuella patienten, dels för att få bättre kunskap om vilka metoder och åtgärder som är mest effektiva och hälsoekonomiska. En systematisk utvärdering omfattar följande delar: - samla aktuell information med relevans för det förväntade resultatet - jämföra informationen med det förväntade resultatet och dra slutsats om graden av måluppfyllelse. - dra slutsats om i vilken mån det ursprunliga omvårdnadsproblemet finns kvar - besluta om att fortsätta, modifiera eller avsluta pågående omvårdnadsplan.

Värdering

Vad är en värdering? Livets värde? Hur skulle jag definiera det logiskt? En värdering är en grundläggande uppfattning om önskvärdheten hos ett visst tillstånd, tillvägagångssätt eller resultat. Värderingen indikerar i vilken grad något är bra eller dåligt. Värderingar tenderar att vara generella snarare än specifika, de utgör grundläggande motivationer som går utöver enskilda situationer eller handlingar. En värdering är ett relativt etiskt värde, ett basalt antagande som ett utförande kan härledas från. Ett värdesystem är en uppsättning konsistenta värderingar. Värderingar varierar mellan olika individer och mellan kulturer. Personliga och kulturella värderingar tenderar att vara relativt konstanta över tiden, och främjar på så sätt kontinuitet i ett samhälle eller hos en person. De kan dock även förändras med tiden. Värderingarna utgör utvärderande föreställningar som sammanför affektiva och kognitiva element för att orientera individer i den värld de lever i. Det utvärderande elementet särskiljer värderingar från existentiella föreställningar, som snarare handlar om sant och falskt. Det kognitiva elementet särskiljer dem från motiv, som grundas i psykologiska drifter och känslor. De utvärderande kriterier som värderingarna bygger på, kommer från föreställningar om moral, estetik och måluppfyllande. Det vill säga, ett tillstånd, ett tillvägagångssätt eller slutresultat kan värderas som bra eller dåligt av moraliska, etiska eller logiska skäl.

Verklighets- och värdeomdömen

Varför är det viktigt att skilja mellan beskrivningarna av verkligheten och värdeomdömen? Thurén anser att det finns två skäl. För det första hamnar diskussioner ofta i dödläge om man utgår från olika värderingar. Men om man inser vad oenigheten beror på kan man undvika mycket onödigt tjat. Exempel: frågan om man ska ha betyg i skolan eller inte. Oenigheten kan gälla om betyg verkligen leder till bättre kunskaper. Betygsförespråkaren säger att det enda som får barn och ungdom att arbeta och lära sig något är betygen. Utan betyg har de ingen verklig motivation för skolarbetet. Motståndarna till betyg svarar att betyg leder till råplugg, och att de kunskaper elever får på det sättet glöms lika snabbt. Endast om eleverna är intresserade och tycker kunskaperna ör meningsfulla kommer de att minnas vad de lärt sig. Betygen motverkar i själva verket kunskaper istället för att främja dem. I det här fallet har båda debattörerna samma värdering, nämligen att det är viktigt med kunskaper. Vad de är oense om är hur verkligheten ska uppfattas: om ett system med betyg leder till bättre kunskap än ett system utan betyg. Men oenigheten kan också gälla något annat. Betygsförespråkaren lägger vikt vid kunskap, men betygsmotståndaren säger att viktigare än betygen är elevernas sociala fostran. Eleverna ska uppfostras till självständiga och harmoniska människor som kan samarbeta och ta egna initiativ. Detta är viktigare än teoretiska kunskaper. I det här fallet har de båda debattörerna olika värderingar. Oenigheten handlar inte om det säkraste sättet att nå samma mål, den handlar om vilka mål man bör ha. I de fall när konflikten gäller oförenliga målsättningar brukar man säga att det råder en målkonflikt.

Patientsäkerhet

Varje patient som har kontakt med hälso- och sjukvård ska kunna känna sig trygg och säker. Säkerhet är en av de viktigaste kvalitetssparametrarna inom vården och en vård som är osäker och där patienter kan skadas har bristande kvalitet. Hög patientsäkerhet är ett fundamentalt krav, och varje verksamhet ska genomsyras av ett aktivt patientsäkerhetstänkande. På samma sätt ska varje medarbetare kunna utföra sitt arbete under sådana förutsättningar att en säker vård kan ges. Enligt en svensk studie drabbas 8,6% av de patienter som vårdas inom somatisk slutenvård av en vårdskada. En vårdskada är oftast undvika och ofta identifieras brister i organisationen som orsaker varför patienter skadas, t.ex. brister i rutiner, användargränssnitt, kommunikation och information. Med ett systematiskt arbetssätt inkluderande fungerande avjvikelsehantering, analyser av inträffade händelser och riskområden, kan risker i vården identifieras, åtgärdas och följas upp. Därmed kan en förbättrad patientsäkerhet uppnås.

Värderingar och vetenskap

Vetenskapen i allmänhet och positivismen i synnerhet beskylls inte så sällan för känslokyla och hänsynslöshet. Den positivistiske forskaren, det är mannen i den vita rocken som tar fram dödsbringande vapen och livräddande läkemedel med samma kyliga opartiskhet. Positivisten, det är doktor Frankenstein eller doktor Strangelove. På ett plan är det lätt för en positivist att bemöta sådana anklagelser. Naturligtvis har forskare värderingar lika väl som andra människor, kan positivisten säga. Värderingar är den energi, det bränsle som driver alla människor, även forskare. Säg att två läkare arbetar för att ta fram ett aidsvaccin. Den ena är en varm människovän som vill rädda mänskligheten från detta gissel. Den andre vill få Nobelpriset. Båda dessa forskare drivs av värderingar. Vi kan tycka att den ena värderingen är finare och ädlare än den andra, men värderingar är det i båda fallen. Egoismen är en värdering, lika väl som människokärleken, grymheten lika väl som medlidandet. Dessa värderingar ligger utanför vetenskapen. De handlar om känslor och motivation, inte om fakta, förklaringar och tolkningar. Ur en vetenskaplig synvinkel spelar det ingen roll vilka värderingar som driver de båda aidsforskarna. Det enda viktiga är att de inte låter sina värderingar påverka sina resultat - att de inte hemfaller åt önsketänkande och drar slutsatser som inte håller. Historikern får gärna vara patriot, men han eller hon får därför inte konsekvent låta det egna landets politiker framstå som hjältar och landets fiender som skurkar. Samhällsforskaren må vara socialist, liberal eller konservativ men om han eller hon får fram forskningsresultat som inte stämmer med partilinjen får han/hon inte frisera dem så att de stämmer osv. Det är detta och enbart detta som menas med att forskningen ska vara värderingsfri: forskaren får inte manipulera sina resultat så att de passar hans eller hennes värderingar. Det låter ju självklart. Men tvisten om vetenskapens värderingsfrihet är ändå inte avgjord. Det finns något i själva den positivistiska metoden som befrämjar känslokyla och likgiltighet för mänskliga behov, anser många motståndare till positivismen.

Reliabilitet och validitet.

Vid kvantitiva, induktiva, undersökningar måste man se upp med två viktiga saker, reliabilitet och validitet. Reliabilitet, tillförlitlighet, innebär att mätningarna är korrekt gjorda. En opinionsundersökning måste bygga på ett representativt urval av personer så att inte tillfälligheter påverkar resultatet. Om man räknar rätt, om man någorlunda lyckas eliminera slumpfaktorn, om flera undersökare som använder samma metod kommer till samma resultat, då har undersökningen hög relabilitet. Validitet innebär att manverkligen har undersökt det man ville undersöka och ingenting annat.

Falsifieringsprincipens begränsning.

Visst är det rimligt att säga att en hypotes måste kunna falsifieras för att vara meningsfulla? Och visst är det väl fusk att så att säga ändra spelreglerna under spelets gång och introducera hjälphypoteser ad hoc? Men tyvärr är det inte så enkelt.

Allvarlig vårdskada. (Patientsäkerhet)

Vådakada som 1. Är bestående och inte ringa, eller 2. Har lett till att patienten fått ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit.

Vårdrelaterade infektioner

Vårdrelaterade infektioner (VRI) hör till de allra vanligaste vårdskadorna och orsakar ett stort lidande för den drabbade patienten. Vårdrelaterade infektioner är infektioner som drabbar patienter eller personal i samband med undersöknigar, behandlingar eller vård inom hälso- och sjukvård och omsorg. Exempel på VRI är urinvägsinfektioner i samband med vård, postoperativa sårinfektioner och infektioner vid centrala venösa infarter. Man uppskattar att ca 10% av de patienter som vårdas inom akutsjukvård drabbas av en eller flera vårdrelaterade infektioner. En svensk studien på ortopediska patienter visade att knappt 1/3 av patienterna drabbades av vårdrelaterad infektion under vårdtiden (exkl. urinvägsinfektion) Förekomsten av alltmer antibiotikaresistenta bakterier utgör ett stort hot mot patientsäkerheten och det är därför en stor utmaning för hälso- och sjukvården att motverka etablering och spridning av sådana smittämnen. Problemet med spridning av MRSA och VRE är internationellt mycket stort. Problemet är relativt ovanligt i Sverige men antalet fall ökar stadigt.

Läkemedelshantering

att hantera läkemedel är en av de vanligaste uppgifterna inom hälso- och sjukvård. Läkemedelshantering och läkemedelsrelaterade problem är en av de vanligaste riskerna inom vården. Dessutom kan brister i läkemedelshantering få mycket allvarliga konsekvenser. Läkemedelshantering omfattar ordination, iordningställande, administrering, rekvisition och förvaring av läkemedel, regleras i socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården. Samtliga delar i läkemedelshanteringen är viktiga och ett misstag i någon del kan få allvarliga konsekvenser för patienten vilket internationella studier belyst. Ett begrepp som ofta förekommer är adverse drug even (ADE). ADE innebär att patienten fått en skada som kan relateras till användande av läkemedel. Skadan kan var relaterad till ett ordinations- eller administreringsfel, interaktion med andra läkemedel eller biverkningar av det aktuella läkemedlet.

avvikelse- och riskhantering

avvikelsehantering innebär att avvikande och oväntade händelser, dvs allt som inte stämmer med normal rutin och förväntat vårdförlopp, ska rapporteras. Det kan vara allt från irriterande strul som tar tid från patientarbetet, till fallskador, trycksår, tillbud vid användandet av medicinsk-teknisk utrustning, bristande omvårdnad eller felaktig läkemedelsadministration som fått allvarliga konsekvenser för patienten. Rapportering av avvikelser är en skyldighet och ett ansvar för all hälso- och sjukvårdspersonal och rutiner för avvikelsehantering ska finnas, och vara kända för alla medarbetare, inom varje verksamhet. Inrapporterade avvikelser ska regelbundet sammanställas och analyseras och återkoppling ska ske såväl till den som rapporterat som till andra andra berörda. Avvikelsehanteringen är ett av de viktigaste hjälpmedlen för att identifiera och förstå verksamhetens risker och syftar till att ge ett lärande i verksamheten. Rapporterade avvikelser speglar hur processerna inom organisationen fungerar. Ett stort antal rapporterade avvikelser inom t.ex. läkemedelberedning tyder på att den processen inte är säker och en avvikelse ska tas som en varningssignal att något allvarligt kan inträffa. Alla avvikelser, inte enbart de som direkt berör patienten, ska rapporteras. Även risker som observeras, dvs förhållanden som kan möjliggöra att en avvikelse inträffar, ska rapporteras. Det kan exempelvis vara en iakttagelse att läkemedel lätt kan förväxlas, eller att det saknas rutiner för omhändertagande av en viss diagnos eller patientgrupp. Att rapportera risker är till stor nytta i det profylaktiska säkerhetsarbetet då dessa - under förutsättning att de analyseras och förebyggande åtgärder sätts in - minskar eller till och med elimineras, så att en avvikelse aldrig inträffar.

ledningssystem för systematisk kvalitetsarbete

i socialstyrelsens föreskrift och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS: 2011:9) framhävs att ett utvecklat ledningssystem för kvalitet och säkerhet är en förutsättning för patientsäkerheten i en vårdverksamhet. Kvalitet och säkerhet hänger tätt samman och brister i patientsäkerheten är också brister i kvalitet. Enligt föreskriften ska varje vårdgivare ha ett ledningssystem för sitt systematiska kvalitetsarbete. Föreskrifterna om ledningssystem är gemensamma för sjukvård, tandvård, socialtjänst samt verksamheter som bedrivs enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Ett ledningssystem ska klargöra vilken verksamhet som bedrivs, vilka lagar och föreskrifter som gäller samt vilka beslut som gäller för verksamheten utifrån aktuella lagar och föreskrifter. Ledningssystemet ska också innehålla en kartläggning och fastställande av verksamhetens processer som beskriver de rutiner som är bestämda. Ett ledningssystem innehåller således de styrande dokument som häller för verksamheten och ska vara ett stöd för medarbetaren så att denne alltid ska kunna känna sig säker på att göra rätt. I föreskriften om ledningssystem framfår också att riskanalyser fortlöpande ska genomföras för att identifiera brister i kvaliteten som kan komma att påverka patientsäkerheten. Föreskriften lyfter också fram kravet på så kallade egenkontroller. Dessa används för att granska verksamheten så att kvaliteten upprätthålls. Ansvar för patientsäkerhet finns således på samtliga nivåer: vårdgivare, verksamhetschef och medarbetare. Alla medarbetare har ansvar att medverka i det systematiska patientsäkerhetsarbetet genom att rapportera avvikelser och risker, medverka i analyser samt att delta i arbetet med uppföljning av mål och resultat. Dessutom finns krav på att varje verksamhet ska ta emot och analysera klagomål och synpunkter från såväl patienter, närstående och medarbetare som från myndigheter och föreningar.

Sekretess och tystnadsplikt.

sekretess och tystnadsplikt betyder att personal inte får röja uppgifter om vad han eller hon i sin verksamhet fått veta om en enskild patients hälsa, sjukdom eller personliga förhållande, till annan obehörig person. Regeln om tystnadsplikt finns för att värna om patienters integritet och är en viktig förutsättning för att patienter ska känna trygghet och för att de ska kunna lika på vårdpersonalen. Inom vården handlar det inte enbart om dokumenterade uppgifter om patienter utan även om andra uppgifter som är av personlig art. uppgifter får normalt inte lämnas mellan olika myndigheter eller mellan olika självständiga verksamhetsgrenar inom myndigheten utan vårdtagarens samtycke. Sekretess och tystnadsplikt gäller för alla medarbetare inom vården, såväl de som deltar direkt i patientens vård som de som arbetar administrativt eller med teknisk utrustning. Då en anställning upphör gäller fortfarande tystnadsplikten. Tystnadsplikten gäller även studenter som har sin praktik i hälso- och sjukvården och de som utför uppdrag, t.ex. tolkar. Om patienten vill så har han eller hon rätt att ta del av sin egen information och sin egen journal. Det är endast i undantagsfall som sekretess gäller i förhållande till vårdtagare. Tystnadsplikt regleras i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Olika synsätt på sjuksköterskeyrket, patienter och omvårdnad.

Även synen på sjuksköterskeyrket har genomgått en historisk förändring. Dahlberg-Lyckhage beskriver hur yrket under 1800-talet präglades av asketisk syn, där kroppen var underordnad det andliga och där kristendomen påverkade synen på sjuksköterskeyrket som ett kallt - en religiös diskurs rådde. Från 1920-talet följde en period som kännetecknades av en romantiserad syn på sjuksköterskan, även om grunden för vårdandet skulle utgöras av kunskap som utvecklats ur erfarenheter från den praktiska verkligheten. Sjuksköterdkan förväntades vara hängiven sitt arbete och ofta bodde hon på sjukhus avdelningen. Från efterkrigstiden fram till 1970-talet dominerade den medicinsk-tekniska fasen där den biologiska kroppen var i fokus för vården. Den medicinska diskursen kom därmed att dominera vården. Under den här tiden förändrades synen på yrket så att det blev just ett yrke och inte kall. Sjuksköterskan kunde gifta sig och leva ett civilt liv. Hennes främsta uppgift var då att stödja läkaren i hans behandlingsarbete. Den perioden följdes av en period då man framhöll synen på människans unika värde, som fri och självständig. Man kan säga att en filosofisk humanistiskexistentialistisk diskurs framträdde. Helhetssyn var det begrepp som kom att prägla den vårdideologi som utvecklades då och som fortfarande gäller som ideal för omvårdnad. Vi kan alltså se att religionen, den medicinska vetenskapen, humanismen och existentialismen har präglat hälso- och sjukvård och omvårdnad genom historien. Även om dagens vård skiljer sig avsevärt från 1800-talet finns fortfarande gamla synsätt kvar, till exempel i språkbruket, vissa rutiner, byggnader med mera. Det är också viktigt att komma ihåg att många äldre människor bär med sig erfarenheter från en annan tid då det rådde andra ideal.

Omvårdnadsstatus.

• Kommunikation • kunskap/utveckling • andning/cirkulation • nutrition/ätande • elimination • hud/vävnad • aktivitet/ADL • sömn/vila • smärta/sinnestryck • sexualitet/reproduktion • psykosocialt • andligt/kulturellt • säkerhet • sammansatt status


Related study sets

Vocabulary Workshop Level E Unit 2 Answers

View Set

What is aquinas argument from contingency and necessity? -ZAW

View Set

Chapter 12 - Spatial Orientation and the Vestibular System

View Set

Unit 8 - Review Questions Real Estate Brokerage

View Set

Art History - Chapter 8 - Late Antiquity, Byzantium and The Middle Ages: The Byzantine Empire, ART HISTORY: CHAPTER 9: BYZANTINE, Art History-Byzantium Empire, Survey of Art I - Day 19 - Quiz 3 Study Guide (Days 15-18), Pompeii and Herculaneum, class...

View Set

R:Chapter 69: The High-Risk Newborn

View Set